LEV

Det här med framtidsplaner är dels skrämmande men dels så jävla fucking underbart. Jag älskar det. Tanken på att inte behöva dra mig till skolan varje morgon för att sitta där och bara vilja komma hem. Men sedan när man kommer hem är det ändå plugg som gäller. 5 juni. Kom igeeeeen! Snabba dig hit. Jag sitter här och smider mina planer som en ond vetenskapsman men är lika taggad som en unge på julafton. Lämna landet lagom och var allt annat än lagom hade ägt. Jag minns så väl mina inlägg i högstadiet och den ständiga frågan: När börjar livet? När får jag göra det jag vill? Asså wah, lilla 14 åriga, oskuldsfulla, ovetande, orsäkra och otåliga Malin, det är snart här. Ta dig igenom sista 5 månaderna och sen drar du. Lämna allt för en månad och gör vad fan du vill. LEV. Och innan dess, fixa allt. Fixa fucking gymnasiearbetet, fixa stålarna, fixa allt och sträva efter precis vad du vill. NU KÖR VI.