My wonderwall

 En ny dag har startat och den kommer ser ut ungefär såhär:
 
-Vaknade med Såf brdevid mig efter att ha varit ute på promenad i natten och mycket snack om våra drömkillar haha. 
 
-Åt frukost och lyssnade på massa musik samtidigt som vi gjorde oss i ordning
 
-Såf åkte hem och jag började packa för nästa övernattning
 
-Nu sitter jag här och om någon timma tar jag bussen till Marstrand
 
-På marstrand träffar jag Lina som jobbar där ute nu och vi går väl runt där och har det trevligt och kanske badar eller något
 
-Jag sover hos lina 
 
Känns som en toppendag och jag älskar att hitta på lite nya grejer på somarlovet och inte bara göra samma sak varje dag.... utan verkligen ta vara på det och göra sånt man aldrig gör annars samtidigt som man kan göra sånt man alltid gör då och då. Men inte hela tiden! För om inte på sommarlovet, när annars ska man hitta på nya äventyr?
 
oldie

Sommar och sol

Hanna äger. Och hennes körkort äger. Hennes pappas bil äger. Livet äger. Ibland, och ibland suger det men på sistone har det ägt. Igår var vi ute på ännu och roadtrip och åkte till Hönö. Kändes både bra och konstigt att vara där. Hade en himla bra dag med Clara, Hanna och Malina och vi satt ute vid hamnen och åt och pratade och så låg på vi klipporna och solade och badade tills vi skulle ta bilen hem igen med hög musik och vinden i fejjan. Så jäkla gött. Idag ska jag in till city (lol fick lust att skriva city) för att träffa Såf och Limp som ska hämta ut 1D biljetter med mig. Asså inte konsertbiljetter (I fucking wish) utan till filmen som kommer ut i oktober. Så najs. Vi ska även ta en fika ofc. Sen ikväll sover Såfia här och vi ska ha filmmys och jag hoppas på ett nattdopp! 
 
Ha det gött tills vi hörs!
 
 




 

hundra dagar

Idag är det 265 dagar sen jag postade en bild på mig själv med röd kjol, svart tre-kvartströja ett silverhalsband, vita raggsockar över tunna thights och uppsatt hår på instagram med texten - slapp selfie på the birthday girl. Slipper äntligen höra 'men du är ju inte ens 17 malin' amen to that.
 
Så för att göra en lång mening kort - Det är exakt 100 dagar tills jag blir 18. Det känns på ett sätt inget alls. Ännu ett år har gått och jag slutar med på högre siffra. Men att fylla 18 är lite som att äntligen bli fri. Mina föräldrar och lärare har inte längre rätten att säga åt mig vad jag SKA göra, utan mer vad jag BORDE göra. Jag tror inte mycket kommer förädras i mitt liv om 100 dagar. Jag kommer fortfarande bo hemma, jag kommer antagligen lyda mina föräldrar, ha samma jobb, säkert samma vänner - kanske fler, läsa samma slags böcker, lyssna på samma musik och ha samma men fler foton på väggen. Jag tror inte att JAG kommer förändras men jag tror att principen kommer ändras. Att vara den enda som inte blir erbjuden vin på middagar är lite som att sitta vid barnbordet med ''kalasstrumpor'' och lackskor med något fint diadem på huvudet. Att jag plötsligt kan göra andra saker kanske ändrar andras syn på mig men inte min egen och inte heller jag. Att fylla 18 blir en sådan stor grej för att man plötsligt FÅR dricka giftet i glaset - trots att man har gjort det förutom, ens föräldrar inte får säga till om lika mycket längre - fast det gör dom ändå. Ibland får jag lyckoruset genom mig och taggar 18 som att jag är en liten puppa och ska bli en fjäril om 100 dagar men ibland så blir det liksom - jaha, då blir jag 18. Alla mina vänner har redan fyllt 18 typ så det känns mest uttjatat... Och sen tänker man ''Snart är jag 18 då finns det så mycket mer jag får lov att göra'' det man inte tänker på att desto närmre 18, desto närmre 20 och desto närmre 30 tappar man nog mer man kan göra än vad man får. Men kanske har man fått sin dos av allt och det är dags för nästa steg i livet. När jag var 5 var jag klar med dagis, när jag var 10 var jag klar med bratz och barbie, när jag var 12 var jag klar med mellanstadiet, när jag var 15 var jag klar med högstadiet och snart är jag klar med gymnasiet, sen blir jag klar med att festa, sen är man klar med att kanske uppfostra någon och sen är man klar med arbetslivet och till slut klar med livet. Låter hemskt tråkigt när man pratar om livet sådär men vad jag försöker säga är att 18 är lite som ett nytt kapitel i livet precis som många andra åldrar som vi inte uppskattar lika mycket som 18. Men vare sig jag kommer förändras, skaffar en tatuering, går ut på klubbar, lyder mina föräldrar eller har samma bilder på väggen så vet jag att 18 år kommer rocka för det ska jag se till. 
 
(lol att jag hittade den här låten medan jag skrev inlägget - måste posta den.)