Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.

Hmm, säger väl som de flesta - famtiden. Sen jag lärde mig tänka på riktigt har jag oroat mig för hur jag ska klara av framtiden. När det började bli ''illa'' var nog när jag gick i första klass och jag på vägen till skolan började gråta för att jag sa till Lina - Tänk den dagen Adam (Ellens kanin) dör, tänk vad ledsen Ellen kommer bli. Kanske inte låter som värst grejen men för en 7 åring var det det.  Och så har det liksom fortsatt sen dess. Jag har väldigt svårt att bara leva i nuet och inte tänka på dagen då... hit och dit och hur jag ska lyckas ta mig igenom livets prövningar. Det är något jag har att jobba med antar jag, så kan man ju liksom inte leva. Det tar kol på en. Det är en av anledningarna till vaför jag föredrar att vara singel. Nu vill jag inte sätta er i förhållanden i någon jobbig tanke, och om det tar slut vet ni att trots att det är jobbigt så klarar man det, det gör man alltid. Men jag tänkte varje dag ''Malin du kommer bli förkrossad dagen det tar slut''. Till och med redan innan jag och Linus blev tillsammans tänkte jag det. Ni som läser min blogg vet att jag får en ny crush varje vecka typ och jag behöver inte ens veta namnet på dem. Men det där med att få känslor för någon på riktigt, det har jag fett jävla svårt för och inget jag diggar direkt för jag oroar mig för mycket över dagen då det tar slut. 
 
Detta är anledningen till att jag är så extremt emot rökning. Hur lång tid man har på jorden i livet är så oförutsägbart och att man ökar risken på så uppenbart sätt för en kortare tid är så onödigt och framför allt egoistiskt mot ens nära och kära. Det är ju liksom inte dig det är synd om om du röker ihjäl dig. Visst att det är ditt val självklart, ditt fel, men om du dör lider inte du, det är de som är kvar i livet som mister sin dotter/son/mamma/pappa/faster/farbror/mormor/morfar/vän/pojkvän/flickvän/fru/man/syster/bror som får lida mest och tar skada av det.
 
Med andra ord är jag rädd och orolig för det som komma skall och att inte ha någon aning om när eller om och hur jag ska klara det.
 
oldie but goldie