wrong in all the right ways

Jobbelijobb, all day, all night känns det lite som men jag ska inte klaga, välkommen till verkliga livet som pappa säger. 7 dagars jobb, Naked, Donken, Donken, Naked, Naked, Naked, Donken och till sist en dag ledig innan det är Naked fram till 6e Augusti. (fatta att det redan är augusti?!?!?!) och 7e, jo då är det Rhodos som gäller. Känns lite weird på något sätt att återvända efter nästan ett helt år. Jag hade en helt magisk resa förra året och jag vägrar jämföra det med denna resan för detta ska bli en helt ny upplevelse, inte något man försöker återuppleva utan något annat, något nytt. Jag tvekar dock inte på att det inte kommer bli annorlunda. Det kanske är samma ö och samma hotell men det är inte bara nytt sällskap utan även en ny jag som åker dit. Inte ens ett helt år har gått men mycket, mycket har hänt och jag känner mig som en ny människa när jag jämför med den jag var då. Mitt hjärta hade precis gått i tusen bitar, jag va typ blond, jag var försiktig och rätt så oerfaren med det riktiga partylivet, jag hade bara haft en enda kärlek, ingen tatuering haha, arbetslös, 17 år och ett helt år kvar i skolan. Nu har jag jobb, spenderat majoriteten av helgerna sen 18-årsdagen ute på krogen, förmodligen haft mer förälskelser än jag kan räkna på mina händer, jag fyller 19, jag har tagit studenten, hittat mig själv på ett helt nytt sätt och bytt hårfärg haha. Låter kanske inte så mycket i era öron och ni kanske inte heller märker någon skillnad, vad vet jag, men jag känner en stor skillnad inombords.
 
Hur som helst, vem jag än är, vilken hårfärg och hur många tatueringar jag än har ska det bli hel jävla underbart med sol, värme, blått vatten, bruna ben, fester, äventyr och lämna det där verkliga livet för bara en vecka.
 
 

bergochdalbana

Har läst en himla massa blogginlägg från årets gång, nådde enda bort till december 2014. Herre gud. Tiden gick så fort. Allt det där vi hade framför oss - balen, välja klänning, beställa mössan, välja utspringslåt, hitta fler klänningar, söka sommarjobb, allt är nu bakom oss. Att läsa de där inläggen var lite som en trip bak i tiden. Alla känslor jag beskrev, en del som bara varade just den dagen om vilket oflyt jag hade till vilka underbara vänner jag har i livet bara kom tillbaka och påminde mig om hur livet verkligen är, en bergochdalbana. Ena sekunden går det upp, andra ner och någonstans mitt i mellan gör man sig redo för nästa upp- eller nergång. För första gången nu känner ja på riktigt, att nu börjar det. Nu är det inte ''dom andra'', ''dom stora'', ''dom vuxna'' som läser högskola, jobbar, lever, utan nu är det jag, nu är det du och nu är det vi som har nått den punkten. Nu jäklar börjar det på riktigt. Det är redan slutet av juli och hösten närmar sig snabbare än vad vi tror och vad händer då? Jo det är bara att välja och vraka bland alla tusen möjligheter och saker som finns framför dina fötter. En del svårare att nå än andra men med rätt verktyg är inget omöjligt. Jag är redo för nytt i alla fall. Såklart måste jag erkänna att lite sorgligt är det att lämna en del av det gamla, en del av mig och växa upp på riktigt men samtidigt vet jag att ett år till i de där bänkarna och jag hade hoppat av och på tåget mot min framtid så mest av allt är jag bara taggad på att se vad denna värld har att erbjuda och framför allt, vad jag har att erbjuda den.