ett skepp kommer lastat - En månads förbrukning av svordomar

Okej, dagens fucking frustation är på G gör er fucking redo.

1. Vänner som kallar sig själva ens vänner men inte lägger mer än en sekund på att försöka hålla kvar en och visa att de vill ha en i ens liv. Fine, jag kanske inte behövs, men vill du ändå ha mig? Och visst, man måste inte va vänner och jag har flera som stegar ut och in i livet hela tiden men fakea inte vänskapen bara. Om man vill släppa taget, släpp taget och om man vill hålla kvar, håll kvar då för fan.
 
2. Tandhelvetesfan. Ni vet säkert många av er att mina tandproblem är en del och det blir inte bättre av att klinikerna missköter det som fan. Men snart går ju gränsen. Eller den gick för längesen men jag har lyckats behålla lugnet tills nu. Att dagen innan operationen säga nej, du ska inte operera dig för än om 9 månader och sen ändra sig 5 gånger inom loppet av en timma gör mig fett lack för att sedan 4 timmar senare få beskedet att jo, glöm allt vi sa - vi gör operationen imorgon ändå. Det är ingen jävla bio jag ska på, det är en operation och någon information om varför det visst går eller hur det kommer påverka resultatet det får jag inte. Och nu, visst, skitglad att jag inte fått en enda bivärkning förutom lite svullnad en dag, men fy fan vad det svider i munnen och pulserar och sticker när jag pratar för mycket, skrattar för mycket eller rör på mig. När jag chillar är det hel lugnt och man blir rastlös för allt känns bra men så fort man försöker ha lite kul gör det ont. 

3. Krav och förväntningar. Ibland undrar jag, varför ska jag plugga mer, jobba hårdare, hela tiden uppgradera mig? Jo för det är normen och det är förväntningarna. Varför aldrig nöja sig? Och varför hacka på de som sitter hemma och chillar istället för att söka nya och fler jobb och varför hackar människor på de som nöjer sig och inte hela tiden strävar efter det bättre? Det bättre jobbet, den bättre, dyrare resan, den snyggare kroppen eller den omöjliga talangen? Varför nöjer vi oss aldrig? Och visst klaga på dig sjäv whatever, men klaga inte på andra för det är deras val inte ditt. 

4. Människans äckliga drift och strävan efter partner. För i helvete. När man tänker ''gött, single and not in the mood for mingle'' jo då kommer den äckliga känslan krypande ''åh va mysigt att ha någon här, att ha honom här'' Vem är ens denna honom, vem är HAN? När det inte ens finns någon speciell (detta kanske bara är jag men don't fkn think so) så ska man hitta på någon i huvudet, alltid ha någon särskild man tänker på som ska va nära. Det finns egentligen inga som helst känslor där men bara för att det en gång kanske fanns en gnutta av det kombinerat med det mänskliga behovet av partner, närhet och kärlek så måste han finnas där i tankarna. Jag har inga känslor för honom, jag vill inte ha några känslor för honom men min fkn hjärna- eller snarare hjärta, verkar fatta trögt, blanda ihop kärlek med mänskliga instinkter. Kan det inte bara vara något no-face som kommer upp i huvudet eller en känsla eller en vän. Varför alltid någon som inte ens borde finnas där? Fan va trött jag blir. Och nu vet jag, helt 100% nej, 1000% säkert att jag har inte känslor för någon hit eller dit för om jag fick välja skulle jag vilja vara fri från behovet av någon annan. Är det bara jag som känner detta? För jag vet att trots att jag varje dag säger ''åh va jag älskar att vara singel'' (vilket jag samtidigt gör) så finns det ett behov, en längtan efter HONOM som det inte ens finns riktiga känslor för(??). Är jag svag fastän jag försöker vara stark? Eller kan man inte vara immun mot detta crave, mot denna känsla och detta behov? Är det en instinkt som aldrig kommer lämna människan trots vetenskapens nya idéer om fotplantning? Finns det någon där ute som faktiskt, helt jävla ärligt med hjärtat i ett fast jävla grepp i handen kan säga att dom aldrig någonsin känner detta behov när det inte finns någon särakild han eller hon? I så fall, give me a call. För ärligt tror jag att de flesta av oss singlar, oss ''lyckliga'' singlar som hellre väljer partylivet men nya ''kärlekar'' varje natt än risken att få sitt hjärta krossat egentligen vill ha någon med förmågan att kunna krossa ens hjärta. Jag menar kom igen, till och med Samatha Jones har blivit kär mer än en gång. Fuck detta. Jag hoppas så innerligt nu att det är mina instinkter som lurar i mig alla känslor för honom och inget annat. Mind fuck kommer här då, det mest oromantiska jag någonsin kommer säga, är alla kärlekar egentligen bara instinkter? Asså ne fuck that. Jag väljer nu att tro på kärlek och tro på instinkt och det är två helt olika saker bara det att när kärleken inte finns kommer instikten och fuckar ens hjärna. 

5. Alla fuckade idioter där ute som är helt jävla fuckade i huvudet på riktigt. Nu snackar jag Breivik, Hitler, Hagamannen, mördare och våldtäcksmän. Varför finns ni och sen när har djävulen fler kids än gud på denna planet?

Okeeej, hängde ni med? Ne inte jag heller. Det var dagens, veckans, förhoppningsvis månadens utbrott. Behövde verkligen få det ur mig. Läs, läs inte? Håll med, disagree? Bryr mig egentligen inte men nu har jag rätt ut en hel jävla del i huvudet iaf. Och använt ungefär en månads förbrukning av svordomar, gött.