For you

Soo, fredag 12/2 2016. Några vänner är på äventyr i, Vietnam(?), en annan har precis anlänt till Hongkong, en tredje inne på sin andra dag i Nya Zeeland, en fjärde en dag närmre graduation i San Fransico, en syster började en ny kurs i skolan i San Diego, ett helt gäng ute i natten för att fira en nyblivande 20-åring och jag, jag har snart lyckats ta mig igenom en hel säsong av Awkward SOM jag dessutom aldrig sett förut. Vad är most impressive? Hard to tell. Kan dock säga att jag har lyckats ta mig igenom den värsta vad-det-nu-var jag har haft på flera år. Vaknade i tisdags med en känsla att något är väldigt fel, något får min kropp att inte vilja göra annat än krampa. något får mig att inte kunna titta ut genom fönstret utan att kisa och bli yr. Gick upp, letade efter tempen, vilket var en jobbig utflykt. Fick förbereda mig mentalt varje gång jag fick gå upp och ner mellan badrummen och började gråta när jag för sista gången behövde klättra upp för trapporna. Så den dagen bestod av mig skakande och frysande, feberdrömmar som made no sense, bara jag vände blicken trodde jag att jag skulle svimma. Dagen efter, pretty much the same. Vakna, spydde (fresh little princess I know) inget mer frysande bara brutalt svettandes, yrsel, fuckade drömmar, dödslängtan, och även en liten nykomling sen dagen innan; så svullna halsmandlar att jag ej kunde prata :) ni vet hur det är. Samtidigt får man snaps på stränder i Kambodja, Nya Zeeland you name it. Hatar er :))))) Men sen vaknar man upp en dag och mår bra igen, uppskattar ens annars självklara, mänskliga funktioner som att typ resa sig upp utan att förbereda sig i en kvart, svälja vatten utan att gråta, dusha utan att det gör ont av vatten mot kroppen, vända sig om utan att svimma och att äntligen känna smak igen. Det konstiga med detta är att inte täppt i näsan, typ noll hosta, ingen slem i halsen utan ''bara'' extremt hög feber och svullna halsmandlar, helt out of the blue? MEN nu mår jag prima ballerina och ser fram emot alla hjärtansdag, årets höjdpunkt! 
 
 
detta var en väldigt bra tid som man behöver påminna sig själv om ibland när livet inte riktigt går som man vill. Hela livet består av ups and downs, vi glömmer ofta det när vi är längts ner i en down och ibland när vi är högst uppe på vår up kan vi glömma bort de nära oss som behöver hjälp upp från sina downs. Ta hand om varandra. Puss