Två decennier

Okej, jag har exakt 38 veckor, 6 dagar, 3 timmar och 26 min tills jag inte längre är tonåring. Tills jag har levt 20 år. Två decennier. Wow, låter gammalt. Många är taggade på sina 20årsdagar men jag är inte en av dom. Första gången någonsin är jag glad att jag fyller sent på året. Gött med systemet, gött med att man kommer in på fler klubbar men annars då? Man blir i princip vuxen på riktigt. Kanske sitter du och tänker, ''men nej det blir man inte, jag kommer fortfarande vara samma jag''. Självklart kommer du det, i dina ögon, och i dina närmaste ögon, men om man tittar tillbaka på hur man själv såg på 19åringar och 20åringar för bara några år sedan så var det stor skillnad. I andras ögon, förmodligen i både äldres och yngres ögon är det skillnad. Jag ska plötsligt ta mer ansvar än en tonåring, jag ska veta bättre än en tonåring, jag ska vara klar med allt trams som en tonåring gör, jag ska ha all den där tonårserfarenheten folk förväntar sig, jag ska ha gjort så mycket saker, jag ska klara av så mycket mer, jag ska ha kommit så långt i livet, jag ska beté mig mognare än en tonåring och jag ska väl egentligen ha någon slags plan nu?
 
När jag tänker 19 ser jag en person och när jag tänker 20 ser jag en helt annan - en som har koll på sitt liv, vet vad hon vill och är på väg dit. Detta är ju inte jag i alla fall. Jag har ingen aning vart jag vill, hur jag vill, vad jag vill eller någonting alls egentligen. Förutom; jag vill vara tonåring lite till. Jag kan komma på 100 olika orsaker till att hata tonåren, men säkert 200 orsaker till att älska den. Jag får vara ung och dum, naiv och oskuldsfull samtidigt som jag får vara rebellisk, drömma stort och orealistiskt, inte kunna allt, inte veta allt men ändå tro att jag vet allt och ha åsikter om sånt jag vill, och inte sånt jag måste. Jag drömmer fortfarande om sena kvällar på stranden med någon sommarflirt, jag har fortfarande mitt stökiga tonårsrum med sänghimmel och ett pojkband på väggen och gärna ligger jag uppe om nätterna och funderar på sånt som man gör som tonåring. Jag minns när jag var liten och märkte att jag växte ifrån att leka med Barbiedockor, jag plockade ändå fram dom i hopp om att idéer om lekar skulle komma men jag satt bara där och tittade på dom helt utan någon fantasi, så depserat att inte läsa klart det kapitlet, men motvilligt gjorde jag ändå det. Samma visa är det nu. Jobbet tar över, sömnlösa nätter blir istället nätter utan minnen på grund av de där vettiga, tråkiga tankarna om att ''det är en dag imorgon också'', ''måste va pigg på jobbet, måste orka jobba'' och dumma fantasier om att Sarah Dessen berättelserna kan bli verkliga rensas bort med vett om att inte ha för höga förhoppningar. För 3 år sedan skulle min prioritering vara att söka efter svar till alla plågsamma nattankar medan det nu är ''äsch, bättre om jag bara somnar så kan jag fokusera på jobbet imorgon''. Men nu ska jag inte vara sådan, 20 äger säker också på sitt sätt. Barbiedockorna ligger i lådan under sängen men 13 åriga Malin var inte ledsen för det, 20åriga Malin kommer säkert inte vara hela förtvivlad över att få någon extra timma sömn då och då MEN jag har fortfarande 38 veckor, 6 dagar och 3 timmar på mig att göra allt det där jag önskar jag hade gjort som tonåring. Bara att sätta igång. 
 
 
underbara tonårsminnen