Jobba inom service

Vi vet att det är ett jobb, vi vet att det egentligen inte är personligt, men ändå är det det. När kunder inte ser en i ögonen när de pratar med en, när kunder slänger pengarna på en, när kunder förmodar att ens jobb är skitenkelt och de till 100% kunde gjort det bättre själva, när kunder är otrevliga i tonen, när kunder inte tar 0,5 sek av sitt liv att säga tack eller när kunder faktiskt tror helt ärligt med handen på hjärtat att de ''alltid har rätt'' så blir man rent sagt jävligt trött, på jävligt dåligt humör och faktiskt, rätt sårad.
 
När jag kom hem från jobbet idag var jag inte på mitt bästa humör. Varför då? På väg till jobbet var jag ju taggad på att komma igång med dagen, träffa människor, showa lite i juicebaren med en fantastisk kollega men dagen blev inte riktigt så. Som servicearbetare vet jag att idag kommer jag möta någon som har en dålig dag, som inte orkar anstränga sig att le och kanske helst hade legat hemma och då tar jag i uppgift att ändra denne persons uppfattning om dagen. Kanske kan jag med ett extra brett léende (trots skrämmande tandställning), vänlig röst och megagod juice få kunden att se tillbaka på dagen som inte så illa ändå. Det är vad jag älskar mest med mitt jobb; att på små diskreta sätt få människor på bättre humör, tränga mig in i deras undermedvetna och ge dem härlig känsla för en vanlig, ''tråkig'' dag som istället en rätt så bra dag trots att det inte skedde några mirakel. Baksidan med mitt jobb däremot är de människor som agerar åt andra hållet. De är oftast de lediga, de som tycker att de ska skämma bort sig själva en söndag som den här - de som vänder min dag till en negativ och helt seriöst, kväver mitt hopp för mänskligheten. Förlåt till dig som läser men FY FAN I HELVETE vad jag blir trött på er. 

Mycket riktigt, det är mitt jobb att serva er, inte tvärt om, men som människa, som medmänniska, är det din plikt att inte snäsa utan be vänligt, inte ta förgivet utan vara tacksam, inte vara otrevlig utan helt enkelt hålla en snäll ton, inte ta förgivet att jag ska veta exakt hur många centiliter kokosmjölk du vill ha i din egenblandade smoothie utan vara tydlig och inte behandla mig som en maskin utan som den jag faktiskt är; en tjej på 19 bast som precis kommit ut i arbetslivet, gör mitt bästa, kan mitt jobb bra men fullständigt kapabel till att göra misstag, har känslor, påverkas av hur andra människor behandlar mig och främst, kräver respekt från dig precis som du från mig. 
 
Jag gör mitt bästa varje dag på jobbet, jag kontrollerar så du får rätt mängd mango i din juice, att den har den perfekta konsistensen, att den smakar som den ska, att det är rent och så bakteriefritt som möjligt, att du får rätt summa pengar tillbaka, ler så bra jag, är så snäll som möjligt, gör ALLT för att du ska vara nöjd, för att du ska vara glad och för att ditt liv i denna situation inte ska vara så jävla komplicerad. Ingen raketforskning, det håller jag med om, vad fan spelar det för roll egentligen tänker en del, hur svårt kan det va tänker andra. Men att pleasea kanske 200-300 olika människor per dag med helt olika behov, smaker, humör, bakgrunder, uppfostran om vad som är rätt och fel är faktiskt inte så lätt. Det är inte bara att trycka på en knapp på kassan, kasta i lite bär i en kanna och sen är mitt jobb klart. Men det vet ju inte jag för vad jag än säger, vad kunden än säger, har kunden alltid rätt. Eller? 
 
Som sagt, jag förstår för dig som har en dålig dag, sådana har jag med, för jag är också människa. Jag förstår dig som har bråttom, då snabbar jag mig extra mycket, för jag har också bråttom ibland, jag är också människa. Jag förstår dig som är trött och lite borta, kanske inte hörde mig första gången jag hälsade, jag hör inte alltid allt, för jag är också människa. Jag förstår dig som är irriterad över något som hände för bara någon minut sen, det är jag också ibland, (typ när jag precis mött en förjävlig kund) jag är också människa. Jag förstår dig som ibland har lite beslutsångest över vilken smoothie du ska ha, det händer mig typ varje dag på jobbet, jag är också människa. Hur ofta tänker du på att jag faktiskt är människa? Men dig som kommer med ditt kompisgäng, på underbart humör, taggad på juice/smoothie/donken vad det nu kan va och vänder dig mot mig bakom kassan och samtidigt stänger av léendet, stänger av din medmänskilghet, tycker att du själv är någon slags primadonna, jag din slav, för jag får ju faktiskt betalt för att stå där, yes I do, men vad jag inte får betalt för är att ta skit från andra människor som inte på något sätt är bättre än vad jag är. Du behandlar inte dina vänner så, det såg jag precis, förmodligen inte dina föräldrar heller, inte syskon eller andra människor på stan som är ute och shoppar har trevligt precis som du och försök du bara behandla mig på samma sätt när jag står brevid dig, på andra sidan disken med en annan färg på tröjan. Men när det kommer till en servicearbetare, där är respekt plötlsigt inte längre nödvändig? Där gäller inte den gyllene regeln? Där behöver man inte vara snäll? Hon/han har inga känslor? Vad fa-an? säger jag då. ER kommer jag aldrig förstå mig på. 
 
Jag som står och tar så himla mycket skit från olika människor varje dag kan ändå klistra på ett léende för nästa kund, jag gör ändå en perfekt smoothie till dig fastän du inte lyfte ett finger för att vara trevlig mot mig, jag är ändå snäll tillbaka, jag hjälper dig ändå så mycket jag bara kan. Men du, du som har haft sovmorgon, är ute och har kul med dina vänner, ska skämma bort dig med en god juice, du kan inte ta 0,5 sekunder av ditt liv att säga tack? Men vad fan vet jag egentligen? Kunden har ju alltid rätt. 
 
 
 
Malin

Förstår dig så jag också jobbar inom service. Finns så jävla retards till människor att man kan koka av ilska. Men sen kommer de r guldklimparna så man återupptar hoppet om mänskligheten. Keep going!

E.

Jag förstår dig, jag jobbar också inom service. Dock inte med samma inriktning. De där kunderna som ser dig som skräp bara för att du får betalt att arbeta "för" dem, att de är någon sorts överklass och du deras slav... blörk.

Anonym

LIL!!!! Fasen vad jag känner igen mig i allt du skrev där.. Vissa människor suger rent ut sagt på att visa respekt och medkänsla! MEN älska allt älska alla! Eller... /lil love