Manshat

Hat suger. Hat är enligt mig det farligaste som finns. Jag mår inte bra av hat vare sig det är riktat mot mig eller från mig. Ingen mår bra av hat. Kvinnohat finns och manshat finns. Att alla jordens länder är mansdominerade tror jag inte har med kvinnohat att göra utan snarare förnedring, underskattning och en riktigt skev syn på de olika könens kompetens. Jag vill vara tydlig med att detta inlägg behandlar mina personliga tankar, mina personliga känslor och mina personliga åsikter. Jag är ingen expert gällande huruvida majoriteten av alla män styr och ställer våra samhällen som exsisterar här på jorden. Then again, du behöver faktiskt inte vara expert, jätteinsatt i dagens politik eller aspåläst för att kunna konstatera att det råder en mansdominans. Trots brist på min kunskap så kan jag säga med 110% säkerhet att alla kvinnor i hela världen någon gång under sitt liv blivit utsatt för könsdiskriminering. Du som kvinna kanske som jag en gång trodde att ''jag har haft turen att alltid blivit behandlad precis som mina manliga klaskamrater, kollegor, släktingar, vänner m.m.''. Sen öppnade jag ögonen och förstod att könsdiskriminering heter inte bara ''sexuella trakasserier'' eller  ''löneskillnader''. Jag blev äldre och precis som majoriteten av alla tjejer utsattes för någon typ av sexuella trakasserier, eller snarare flera vilket fick mig att öppna ögonen och se. Jag blev då irriterad när jag på arbetsintervju inte fick samma frågor som killen bredvid och jag började faktiskt reagera på uttryck som ''tjejracket'' på brännbollen i nian. När jag började se detta, började jag även se tillbaka och precis som när man ser en film för andra gången, upptäcka de där gömda detaljerna som endast smyger sig in i ens undermedvetna första gången.  ''Finns det någon teknisk kille här i klassen som kan hjälpa fröken att starta filmen?'' Jag satt tyst i 4e klass och tänkte jag vet hur man gör men skulle aldrig komma på tanken att räcka upp handen för det var inte min plats. Att få hälsa på hos kusinerna och leka med lillkusinens svärd, piratkläder, riddarutrustningar och pistoler - Det var HUR GRYMT SOM HELST! På samma sätt som när han kom på besök ville testa att måla naglarna men vågade inte säga något till sin mamma. Att jag fick även höra den klassiska ''men det är för att han är lite förtjust i dig'' är nog ingen surprise för dig läsare. För visst är det så att när en kille sparkar dig från gungan, trycker skolbänken mot din bröstkorg och kladdar ner dina böcker - då är han försjust i dig, vilket gör det okej :) 
 
Jag blev äldre. Jag började övningsköra och fick höra ''Inte vill vi att söta, lilla Malin ska bli påkörd så var försiktig'' eller ''lilla gumman sakta ner lite'' (för tro då fan att jag med lätt ADHD saktar ner när någon kallar mig lilla gumman?) Jag blev äldre och fick höra på jobbet av kunderna ''Har du någon manliga kollega här som kan hjälpa mig med bilen? (ja men visst, han står där inne med kuken mellan benen för jag antar att det måste va den du behöver? Annars är jag precis lika kompetent). Jag blev äldre och utsattes inte bara för sexuella trakasserier utan jag öppnade ögonen, såg och förstod hur fucked up samhället jag lever i är. 
 
De som känner mig vet att ett av mina stora intressen i livet det är, in fact; killar. Herre gud så roligt! Träffa killar, flirta lite på krogen, på jobbet, i skolan, hos tandläkaren YOU NAME IT. Det är roligt att sitta på ett café med dina vänner och tänka och sedan säga ''gud va snygg han va''. Det är ännu roligare att sitta på bussen notera när en gullig kille går på, sätter sig bredvid en och BÖRJAR PRATA MED EN (ni fattar ju!!!!), eller när killen i butiken som du spanat på sen du var 17 faktiskt kommer fram till DIG en dag och flirtar och ni börjar umgås och det ena leder till det andra och ''shiiiit'' va spännande! Från att oskyldigt spana lite, till att flirta och spela de där spelen vi människor gör,  till att gå hem ihop och följa våra ''snuskiga'' instinkter och kanske någon gång då och då (i Malins fall typ varje gång) bli lite kär - allt det där tycker jag är SÅ HIMLA KUL... Tills någon av oss inte är med på det längre. Det slutar bli kul när man känner en varm, grov hand mot huden under kjolen utan att veta vem det var. Det slutar bli kul när någon springer bakom dig, jagar, för att sedan sexuellt ofreda dig, skrämma dig och du har svårt att ta bussen själv på en månad. Det slutar bli kul när man ber någon lämna en ifred men opassande, kränkande kommentarer fortsätter strömma in i öronen på dig. Det slutar bli kul när man säger nej och får till svar ''fattar du inte att jag blir ännu mer sugen när du spelar svår'' och det slutar bli kul när man säger sluta men killen fortsätter. Det borde sluta helt och hållet så fort det slutar bli kul för den ena parten. För både killar och tjejer. 
 
Idag är jag 20 år, 11 månader och 9 dagar. När jag var 4 år blev jag avundsjuk när pojken på dagis pussade en annan tjej på kinden. När jag var 9 år hoppades jag på att den snyggaste killen i klassen skulle fråga chans på mig (men när han gjorde det sa jag nej såklart! Det var ju hur läskigt som helst!!!). När jag var 10 år önskade jag att jag skulle få dansa med den sötaste killen i klassen på discot och få lappar skickade i klassrummet med Ja, Nej eller Kanske som alternativ på det största frågan man då kunde få. När jag blev 13 väntade jag spänt på sms med någon oviktig fråga tillsammans med den o-så-viktiga-hjärtsymbolen från skaterboy i parallellklassen. När jag blev 15 blev jag kär på riktigt för första gången, förlorade min oskuld till killen som plötsligt blev det finaste i världen. Jag levde på moln. Killar, killar och mer killar. Det var spännande, främmande, pirrigt, mysigt, hett, farligt och häftigt på samma gång. Men sen jag blev äldre. Jag blev mer erfaren. Jag började öppna ögonen. Jag såg hur mina vänner blev utnyttjade, sårade. Jag blev uttnyttjad, sårad. Vi fortsatte bli trakasserade och vi fortsatte bli nedvärderade. År efter år efter år fortsätter det. Från en sten i huvudet för att ''han är kär i dig'' till uttryck som ''tjejracket'' till sexuella trakasserier på krogen. Det förföljer oss i vilken tid i livet vi än är. I skolan, på jobbet, i förhållanden blir vi, inte alltid så markant, men på något sätt underskattade och nedvärerade fast vi egentligen är så fuckin jävla bra men får inte chansen att bevisa det. Vi blir omedvetet och medvetet tryckta tillbaka ner i stolen eller bakåt i framgången. Sårade, kränkta och tro fan förbannade. Som sagt, jag HATAR HAT, det suger. MEN, män, samhället, världen gör det svårt att inte hata när man blir så jävla orättvist behandlad i nästan varenda sammanhang i livet på något sätt - stort eller litet. Det blir svårt att inte hata när kille efter kille sårar och utnyttjar. Det blir svårt att inte bli arg och hatisk när man på grund av sitt kön anses sämre. 
 
Till dig som inte förstår varför ett manshat råder - ge istället en anledning till oss kvinnor att inte vara arga och inte vara hatiska. 
 
 
 
Nej, jag säger inte att alla killar är monster. Jag säger att det råder en norm i samhället där männen värdesätts högre än oss kvinnor som majoriteten av alla män bidrar till både medvetet och omedvetet. Samt, ja, jag är jävligt trött på arroganta killar och efter att ändå träffat en del, börjar tappa hoppet lite. 
 
Malin out